Om man ska välja att arbeta med bredd eller elitsatsning är förmodligen ett av många föreningars största dilemman. “Ju fler du har, desto fler får du med” säger Mikael Wallsbeck som till vardags jobbar som idrottspsykologisk rådgivare, och vi har pratat om allt från hur man skapar en välfungerande verksamhet med breddfokus till hur man arbetar med idrottspsykologi hos barn och ungdomar.
Varför är det så viktigt att arbeta med bredd i ungdomsidrott?
Jag tror att ett breddfokus är viktigt på många plan. För medlemmen skapar det andra motivationsfaktorer i det sociala och lärandet, något som gör det enklare att ta sig ner till träningen på kvällarna. Jag upplever också att ett breddperspektiv leder till en helt annan stämning hos samtliga i föreningen. Det är oundvikligt att se att vissa spelare är bättre än andra, men med ett uttalat breddfokus brukar inställningen hos allt från spelare till föräldrar bli positiv och stöttande istället. Jag tror att vi befinner oss i en form av övergångsperiod just nu, och precis som med allt annat är man lite skeptisk till det innan man inser att det faktiskt kan vara ganska bra!
För att kunna arbeta på breddnivå krävs det ett stort underlag. Hur lockar man barn till en förening med fokus på bredd?
Föreningslivet skulle kunna lära sig mycket av hur gym och andra aktörer som är mer företagslika agerar. De marknadsför till stor del det som är fantastiskt med allt som finns runt om på anläggningen snarare än själva gymmandet, och som förening kan man göra samma sak. Använd närheten till er hall, ert café med nybakade bullar eller en möteslokal där ni håller månatliga föreläsningar beroende på vad ni har att erbjuda. Vill ni attrahera mindre barn handlar det mycket om att föräldrarna ska trivas, och om man som förening tänker på det kan man vinna mycket förtroende. Det kommer aldrig gå att tvinga någon till ens förening, men att få dem att hitta den på egen hand kan många föreningar göra betydligt bättre.
Samtidigt som man ska arbeta med bredd gäller det att ge alla tillräckligt med utrymme. Hur hanterar man det på bästa sätt?
Att arbeta med bredd handlar inte alltid om “ju fler, desto bättre”. Det är viktigt med en policy om hur många ledare det ska vara per aktiv och att den följs. När maxtaket närmar sig behöver man ha en plan för hur man ska kunna arbeta förebyggande, och framförallt hur man ska sköta situationen när det blir fullt och man tvingas tacka nej.
När kan man börja prata idrottspsykologi med barn och ungdomar?
Min teori är att det går att börja prata med barn väldigt tidigt på rätt nivå. Redan med 7 och 8-åringar kan man börja prata om hur tankar och känslor påverkar det man gör. När man relaterar idrottspsykologin med kroppens fysiska reaktioner, exempelvis varför man kan känna lite oro i magen innan match, kan man börja med det i princip när som helst. Lite mer resonerande idrottspsykologi skulle jag vilja säga att man kan börja med när barnen är runt 13-14, men det beror såklart på den individuella mognaden.
Hur kan man arbeta med idrottspsykologi i syfte att främja bredd?
Det handlar om att försöka inkludera så mycket roliga element som möjligt i idrotten och arbeta med ett positivt klimat. Skapa en kultur i hela föreningen som gör det tydligt att man väljer att prata om det som går bra istället för det som inte fungerar, därefter kan man ställa krav på ledarna att följa det och skapa en långsiktighet i hur allt ska utföras.
Bredd och elitsatsning upplevs ofta vara motpoler, hur kombinerar man de båda?
Beroende på hur man definierar det kan en breddsatsning också vara en elitsatsning, det handlar om att profilera sig som förening och vara tydlig med vad man erbjuder. Vissa väljer att ha två parallella verksamheter med olika målsättning, andra slussar vidare till en elitförening när barnen når en viss ålder. Det som är viktigt är att vara ärlig och transparent med verksamhetens syfte och låta medlemmen göra ett val utifrån det. För en yngre person kan det vara svårt att förstå vad en elitsatsning innebär och det gör det ännu viktigare att vara tydlig med vad deltagandet innebär.
Akademiverksamhet är ett vanligt alternativ, framförallt inom fotbollen. Är det ett bra verktyg för att kunna kombinera bredd och elit?
En bra akademi med medvetenhet om forskning i idrottspsykologi och kompetenta tränare kan vara en väldigt bra miljö för en spelare att växa i. Att drivas av att bli bäst behöver inte vara något dåligt, tvärtom! Däremot tror jag att det är enormt viktigt att en akademiverksamhet består av flera ledare som kan konsultera varandra om hur man ska arbeta. Att få för mycket ansvar över en grupp som är skapad för att satsa kan lätt bli farligt, men med samarbete kan man driva en tuff verksamhet med sunda värderingar.
Hur får man ledare, spelare och föräldrar på samma spår i en breddsatsning?
Alla behöver inte tycka att det är det bästa alternativet, men alla behöver stå enade i hur man vill jobba och ha en anledning till varför. Därefter handlar det om att, med tydlighet, förmedla budskapet till föräldrar och medlemmar så att de kan välja om de vill vara med på tåget eller inte. Jag tycker föräldrarna har ett viktigt ansvar i att stötta barnet oavsett det val de gör, och även om det leder till att de ibland får bita sig i tungan är det viktigt för barnets trygghet.
Mikael driver tillsammans med Fredrik Weibull kollega en blogg om idrottspsykologi, ni hittar den här!