Vi på SportAdmin

Ronja: ”Det är de åren som gör att jag vill unna varje barn att få vara del av en förening”

By 26 mars, 2019 No Comments
Vi på SportAdmin

Ronja: ”Det är de åren som gör att jag vill unna varje barn att få vara del av en förening”

Min ideella resa börjar som så många andras med familj och släkt i ”branschen”. Med en pappa, farbror, farfar och kusiner som praktiskt taget vuxit upp på handbollsplanen var det också där jag hamnade. Och fastnade.

Jag var bara åtta år när jag ställde mig i handbollsmålet första gången. Sen blev jag kvar där mellan stolparna i lite drygt 10 år.

Egentligen var det nog inte själva idrotten jag fastnade för. Det var allt det där runt omkring.

Att åka på turnering och sova på en luftmadrass som jag blåst upp själv i en illaluktande idrottshall.

Den euforiska glädjen av att hoppa runt i en ring efter att ha vunnit en match mot de största konkurrenterna.

Eller att kliva upp alldeles för tidigt en söndagmorgon för att åka tvärs över Skåne i en bil fullpackad med lagkamrater.

Det var också när det tog slut som jag valde att lägga av. När skrattet i bilen övergick till obekväm tystnad efter att inte ha lyckats med det som förväntades av en. Då var jag klar.

Men det är inte det jag minns. Det är, och kommer alltid vara, alla de där åren innan.

Och det är de åren som gör att jag vill unna varje barn att få vara del av en förening.

För det ger så mycket. På alla plan. Den gemenskap och tillhörighet som en förening innebär går knappast att hitta någon annanstans.

Jag minns att jag som 12-åring frågade min tränare hur hon orkade styra upp allt ifrån turneringar kors och tvärs över landet till lagkvällar hemma i hemma i hennes soffa.

Hon svarade att det ”gav henne så mycket”, och nyfiken som jag var frågade jag vidare.

Till slut sa hon: ”Ronja, vissa saker förstår man inte förrän man blir stor”.

Nu har jag blivit stor. I alla fall hyfsat. Och för mig krävdes det nog lite distans till föreningslivet för att verkligen förstå vad hon menade. För att verkligen börja uppskatta vad föreningsliv innebär.

När man är mitt inne i det är allt en självklarhet.

Men det är inte självklart. Det krävs människor som brinner för det tillräckligt mycket för att lägga sin fritid i en sliten idrottshall eller på en geggig gräsplan. Det krävs barn och unga som tycker det är roligt att gång på gång misslyckas för drömmen om att stå högst upp på prispallen.

Det krävs att folk vill bidra med kunskap och intresse.

Detta är mitt bidrag. Och det är något som jag är väldigt stolt över.

/Ronja