Desto högre upp i åldrarna barnen kommer desto färre blir lagen inom föreningsidrott. Andra saker blir mer spännande och då får ofta det som inte är känns lika viktigt stryka på foten. Karin Weman vet hur man kan arbeta för att behålla fler och samtidigt skapa en bättre kultur i sitt lag.
Missade du förra artikeln med Karin där vi pratade om vad motivation är? Läs den här!
Varför tror du att motivationen till föreningsliv ofta försvinner i tonåren?
Idrottsligt börjar det ställas betydligt högre krav på närvaro samtidigt som svårighetsgraden höjs. Dessutom händer det mycket i kroppen som gör att man kan börja tänka annorlunda och uppleva mer press. För tjejer leder de kroppsliga förändringarna ofta till att man blir fysiskt sämre under en period, och det i kombination med högre krav kan lätt göra att glädjen i idrotten försvinner.
Hur ska man arbeta för att behålla dem i föreningen trots att andra saker blir mer spännande?
Det handlar om att låta ungdomarna vara med och påverka hur föreningslivet ska genomföras. Som tränare behöver man fundera på vad det är som stimulerar ungdomarna och hjälpa dem att känna att de klarar av det både i förhållande till de idrottsliga kraven och till resten av livet. Även om man som vuxen sällan tänker på det är ungdomen ofta fast i ens egna och andra vuxnas händer utan några större valmöjligheter eller frihet. Föräldrar, lärare och tränare ställer krav, och då är det enklast att skära bort det som är jobbigt men man tror inte påverkar sitt liv. Hade man istället haft ett friare förhållningssätt till att man kan vara med bara för att det är kul och låtit ungdomen uppleva att deltagandet sker på sina villkor hade förmodligen fler stannat med känslan av att de kan bidra.
Hur skiljer sig motivationsfaktorer för ungdomar och barn från vuxna?
För barn är allt väldigt lustfyllt. Man gör det man tycker är roligt och tänker inte så mycket mer på det. Omedvetet skapas en positiv spiral när man gör det man är bra på och tycker är roligt; och man blir ännu bättre på det och tycker det är ännu roligare. När man kommer upp i åldrarna blir saker mer tvångsmässiga och man blir mer medveten om yttre faktorer. Det är naturligt att börja söka efter sin identitet och fundera över hur man vill uppfattas, något som i allra högsta grad är en en motivationsfaktor. För en vuxen har de lustfyllda aktiviteterna ofta ersatts av meningsfulla aktiviteter. Det finns väldigt många olika typer av drivkrafter, och även om lust fortfarande är den bästa motivationsfaktorn är den inte alls lika lätt att följa.
Hur pratar man med barn om motivation?
Det handlar om att styra in samtalet på varför man gör saker. Varför man en gång började med idrotten. Varför man tycker det är roligt att komma till träningshallen efter en lång skoldag. Som ledare och förälder är det viktigt att visa på valfrihet och ta bort fokus på krav. Ett ganska tydligt fall av detta är föräldrar som inleder samtalet när träningen är slut med “Hur många mål gjorde du idag?”. För mig blinkar det rött när jag hör det. Stimulera istället motivationen genom att visa omtanke och värme.
Hur kan man motivera ungdomar till att träna för att det är kul?
I slutändan handlar idrott om att jämföras med någon på ett resultatmässigt plan. Resultatinriktade mål kan alltid finnas i bakhuvudet, men för att lyckas behöver man omformulera det så att det blir ett medel för att nå ett annat mål. Det målet ska bygga på sina egna framsteg och kommer därmed minska den yttre pressen.
Hur balanserar man en grupp där vissa har högre ambitioner än andra?
Jag tror att alla behöver få känna sig delaktiga och kunna påverka. Som tränare är det viktigt att lägga upp träningen så att den är uppgiftsorienterad snarare än resultatorienterad. Resultatet kan vara en vinst, men analysen bakom varför resultatet blev som det blev kommer stärka förståelsen för uppgiften och där ligger utvecklingen.
Karins tips för att fler ska stanna i föreningslivet
– Få alla att känna sig välkomna genom att möjliggöra att de kan delta på sina premisser
– Låt alla vara med och påverka
– Arbeta med lustfyllda motivationsfaktorer